Put your money where your mouth is

Varje år donerar jag en procent av min nettolön till organisationer som på ett eller annat sätt bidrar till en bättre värld. I år går pengarna till Middle East Children's Alliance, den organisation jag fann bäst hjälper lindra lidandet på Gaza-remsan just nu. Vill du också donera till dem, behöver så klart inte vara en procent av din lön, gå hit. Vill du först läsa mer, kan du göra det på deras hemsida.

Med hopp om ett bättre 2009.

Africa Reading Challenge - reviews

Well, with two days to go I finished book six and hence the Africa Reading Challenge. The night before the year's last night I cannot help but thinking of the year that's soon behind us, though, and I think it's extra accentuated by the choice of my books. Sudan, Zimbabwe, Congo, Palestine, my heart goes out to the millions suffering, again and again. I crank Atari Teenage Riot and wish myself out of here.

Scroggins, Deborah: Emma's War (Sudan)

I didn't like this book at first. It couldn't find it's own identity, but alternated constantly between biography, history and fiction and just simply couldn't make up its mind. But slowly a story emerged, and once finished, I'm glad I read it. It gave me insight to a Sudan I only briefly knew and I grew to appreciate the voice of the story and the relation I gathered from the story and Emma's position. It's a unique insight for a reader and it comes off as a recommend.

Courtemanche, Gil: A Sunday at the Pool in Kigali (Rwanda)

Before, or shortly after, I cannot remember which, I read this book, I watched Hotel Rwanda, and it was fascinating to read and see two views of the same story. It was a grim picture Mr. Courtemanche painted, so more sad to know that it's a true one.

Adichie, Chimamanda Ngozi: Half of a Yellow Sun (Nigeria)

"Finally" a book that wasn't all hardship. I find it hard to relate to the main figures at first, but as I delved deeper I got to know, understand and appreciate them. I wonder, though, is that how a typical person (me?) would respond to hardship? The main characters are strong, stronger than I could ever wish to be.

Coetzee, J.M.: Waiting for the Barbarians (South Africa)

The book echoed of other books I've read, most notably Joseph Conrad's Heart of Darkness and Cormac McCarthy's Blood meridian, or, The evening redness in the West. I enjoy good travel fiction and this was certainly it. It was also a relief, I must admit, to read something that doesn't painfully resemble reality, but was mere a mirror of it.

Coetzee, J.M.: Foe (South Africa)

I confess to reaching the end of 2008 here, and started to chose books that I wanted to read, but also had the extra benefit of being short. After having just read a brilliant book I was brought back to what I felt was a really immature author, a student to become an author really. It felt like I was reading a school exercise, and even though I could catch glimpses of an author to be I fail to see the greatness of either the author or the book.

Coetzee, J.M.: Age of Iron (South Africa)

This book really echoes the last. In the beginning. This is a work by a dawning author, not by an established one, and I'm astonished by the fact he won the Nobel Prize a few years back. Give the price to Auster or Murakami or deLillo or Glass or someone much more accomplished, and give Mr. Coetzee 20 more years or so. I found it extremely hard to relate to the main character, although I attribute that more to the fact how different we are, me being a young male and she an old woman, with vast different life experience than my own.

Jul? Du skojar.

Igår när jag köpte min lunchmacka på Lamberts så spelade de julsånger (att det var All I Want for Christmas is You av Mariah Carey lämnar jag därhän), och idag sätter Boston upp sin julgran utanför kontorsfönstret. Julkataloger har dimpt ner i grannarnas brevlådor i veckovis (jag vet det inte för att jag spionerar på dem utan för att vi har kommunal post för "stora" brev och paket). Thanksgiving är inte förrän nästa vecka, efter vilket julsäsongen officiellt sätter igång. Så lite tidigt kanske? Jo jag tackar. Kanske ska ta med tomteluva till Jamaica imorgon? Dricka tomtegrogg kan vi nog glömma däremot, julmust känns inte som en jamaicansk företeelse direkt.

Sådan här är jag som bloggare

Typealyzer analyserar din blog och beskriver bloggaren. Det här är jag:

ESFP - The Performers

The entertaining and friendly type. They are especially attuned to pleasure and beauty and like to fill their surroundings with soft fabrics, bright colors and sweet smells. They live in the present moment and don´t like to plan ahead - they are always in risk of exhausting themselves.

The enjoy work that makes them able to help other people in a concrete and visible way. They tend to avoid conflicts and rarely initiate confrontation - qualities that can make it hard for them in management positions.

Efersom Typealizer analyserar orden (vad annat har de att gå på?) och därmed ämnena man tar upp mer än hur man är som person så misstänker jag att det är något missvisande, men lite kul kan det ju vara för det.

Nucular - what Bush and the McCain campaign have in common

So the Internet is awash today with comments on how Sarah Palin said nucular in last night's debate, a funny pronunciation of nuclear favored and I believe coined by Goerge W Bush. Makes you wonder who's schooled her the last couple of weeks... My bet is that this t-shirt will yet again peak in sales.

"Boston Victory HQ" Grand Opening

Oj oj oj... Jag har riktigt svårt för republikaner och deras demagogi. Det märks t.ex. på mina "shared blog items" (som du kan läsa/prenumerera på här ifall du är intresserad). Och nu. Nu! Har McCain och hans hejdukar bestämt sig för att göra en ledig lokal i vår kontorsbyggnad för deras lokala (eller regionala) högkvarter. Premiär ikväll, pressen är här och man kan bara ana hur många politruker man måste slå sig igenom på väg till och från jobb och lunch de närmaste månaderna. Får se till att skaffa mig lite Obama-swag för att få tyst på dem.

Dubbla budskap

I tisdags läste jag följande på Sportal:

Malmö FF:s sportchef Hasse Borg har inga planer på att köpa nya spelare trots lagets kräftgång. Efter en förtroendeingivande vår har Malmö FF inte spelat bra på slutet, och de två senaste matcherna har försvarsspelet närmast varit en hönsgård. Många supportrar har därför hoppats på att klubben skulle köpa in någon eller några klasspelare, men så verkar det inte bli. - Vi kan inte bara förstärka när vi har en bra trupp. Vi kan inte bara ta in spelare för att sedan ha jättemånga när de andra kommer tillbaka från skador, säger sportchefen Hasse Borg till Expressen.

Idag läser jag istället det här:

Nu bekräftas det att Malmö FF gjort klart med den holländske mittfältaren Rick Kruys. I dag uppgav rtvutrecht.nl att Rick Kruys lämnar Utrecht för spel i Malmö FF. MFF har skrivit ett kontrakt som löper över 4,5 år för den 23-årige Kruys[...]

Och på MFF:s hemsida det här (från igår):

Malmö FF har kommit överens med den 26-årige ytterbacken David Durmaz om ett treårsavtal med start den 1 januari 2009. David kan spela både på höger- och vänsterkanten.

Det är inte avståndet

Jag håller på att skeppa hem ett paket från Californien som Martin vill att jag ska ta hem till honom. Det skeppas UPS Ground och jag kikade på deras karta för att se hur lång tid det kan räknas ta:



I "början" (nära mig alltså) verkar det rätt normalt, ju längre bort desto längre tid tar det. Men när "square states" tar vid så bryter det samman. Jag menar, om jag skeppar något från sydvästra Californien, så måste det på något vis passera AZ, NV, OR, och man skulle då kunna tänka sig att ett paket därifrån hoppar på lastbilen när den passerar. Men så är det tydligen inte. Antagligen så skeppas dylika paket alltså först till västkusten för att sedan fortsätta till ostkusten. Intressant? Jag tyckte iaf det var lite lustigt.

Ännu lustigare är förstås att man kan skeppa UPS Ground från Hawaii och Puerto Rico (och snabbare än sig från delar av Nevada)...

Happy birthday to me!

Inte mycket aktivitet på den här bloggen... Får väl skriva om min födelsedag i förra veckan, tror inte jag blivit så uppvaktad sedan jag fyllde 25. Så tack Outlook, Facebook, Plaxo och allt vad de heter! Och tack till er som grattade mig också så klart! Efter jobbet stack jag till Alibi och drack drinkar med kompisar på deras terrass. När pengarna var (i princip) slut (dyr bubbel) fortsatte vi till Beacon Hill Pub där man kan dricka utan att bli fattig. Kan ha att göra med att stället har samma ägare som Tam. Kika gärna på bilderna!

Sverige, Sverige, (näst) sämsta lag

Så till slut visade sig att det enda lag Sverige mäktade ta poäng mot var Grekland, turneringens tveklöst sämsta lag. Vad gör det oss, nästsämst? Och varför väntade Lagerbäck till 79:e minuten med att plocka in Allbäck?

Zimbabwe

Allvarligt talat, vad håller gubben Mugabe på med!? Kommer han någonsin fatta att loppet är kört? Det här är ju bara för mycket. För övrigt kan jag rekommendera ett besök på hemsidan för freds- och demokratirörelsen Sokwanele - Zvakwana, och deras blog.

Stroamata med Hornitz

Förra helgen var jag på the 6 House och kollade på Stroamata, som min kompis Rob spelar i. The 6 House är annars mest känt för att det brukade vara Whitey Bulgers hangout (han är Bostons mest ökända gangsterboss och är personen som Jack Nicholsons karaktär i Departed är baserad på (fast på den tiden hette stället Triple O's) och att en snubbe blev knivad till döds härommånaden för att han råkade spilla öl på fel kille. Men det är egentligen ett rätt fint ställe, mycket finare än andra barer i de kvarteren. Iallafall. Hornitz öppnade, ett nytt band där Lee, min saxofonlärare, spelar i. De var tighta som vanligt (i de andra konstellationerna alltså). Stroamata var däremot lite av en besvikelse, hittills har de bara blivit bättre och bättre, men det här var ett steg tillbaka. Och inte har de fått upp sin hemsida heller än. Eller offentliggjort datumet för när de släpper sitt debutalbum. Hoppas de rycker upp sig. Tyvärr meckade jag fel med kameran så det blev inga (bra) bilder.

Ras-Wali & the Regal Players

Det här är reggaebandet vi såg när jag var i San Juan. Jag lovade att blogga om dem om jag fick ta bild med dem så det gör jag nu. Grymt bra reggaeband åt dubhållet med riktigt tight sound. De är från Puerto Rico och jag har ingen aning ifall de turnerar internationellt, men det gör de nog inte. Om du skulle snubbla över en av deras spelningar så se till att gå dit!

Puerto Rico

12-17 februari var jag i San Juan, Puerto Rico. Jag har en kompis där, James (f.d. kollega) som jag tänkt hälsa på ett tag. Kombinera det med att jag fick en fribiljett enkelväg på Jet Blue till vilken av deras destinationer som helst, varav PR är en av dem, som gick ut den 13:e (av Manny, en kompis på flygavdelningen, den var inte personlig och han kunde inte använda den), att jag gjorde klar vår forecast för året veckan innan och därmed hade lite av en svacka i arbetsbelastningen, och att det är allmänt kallt och mörkt vilket brukar få mig att längta till varmare breddgrader (ifjol åkte jag till San Diego och LA), och det hela blir uppenbart.

Jag gjorde inte jättemycket på PR, höll bara till i San Juan. James jobbade på dagarna (alla utom en) och då gled jag runt för mig själv. Han (och jag) bodde i gamla San Juan, som är en jättefin kolonial stadskärna. Där gick jag omkring några dagar, satt på fik på torg och läste en bok eller kollade på gubbarna som spelade domino. Ett par dagar provade jag stränderna, Puerta de Tierra, Isla Verde, Pinones, alla med sin egna karaktär. Vädret var kanon, 25-30 grader och sol varje dag med bara enstaka och korta skurar.

På kvällarna möttes vi upp, åt middag och gick ut på pub eller klubb. Träffade rätt många av hans kompisar där, han verkar känna "alla". Gamla San Juan är förvisso väldigt litet, men ändå. Väldigt kul var det, efter några dagar stötte jag på dem på dagen ibland och stod och snackade med dem. Det kändes väldigt hemma väldigt snabbt.

På hans lediga dag åkte vi ut till Isla Verde och Pinones, nämnda ovan, och där fick jag dels se det riktigt turistiga (hotellkomplex vid vattnet) i Isla Verde, och det väldigt lokala i Pinones. Vid vattnet det med, men det var mer laid back med gatumatsstånd och väldigt vild vegetation. Kändes lite som Zanzibar och det är det "svarta" Puerto Rico, tydligen ganska segregerat där.

Har lite bilder på Picasa, hör av dig om du vill se dem så skickar jag länken.

Google Streetview

Är riktigt coolt, för övrigt. Googla t.ex. min adress, 139 Beacon St Boston MA, välj Street View, ställ dig så du har öster till vänster, och det röda huset bor jag i! Eller gå istället till 222 Tremont St, och du kan titta på Tam, mitt stamhak, i nordost.

Segmenterad resmarknad

I jakten på att hitta nya resenärer när resmarknaden försvagas blir kategoriseringarna alltmer nischade. Vi har tidigare hört om t.ex. etno- och ekoturism, nu kommer fattigdomsturism och sorgeturism. Löjligt? JA. Det är ju ingen skillnad mot tidigare, folk har alltid rest till resmål som har historisk, social, kulturell, politisk etc. signifikans. Genom att försöka nischa sig så missar man den större bilden. Du vet, att inte se skogen för alla träd. Vad är det med mänskan och tvångstankarna om att kategorisera allt? Är det Linnés fel?

JetBlue suger mindre

Jag fick iallafall tillbaka mina 40 dollar (i klassiskt amerikanskt manér i form av en voucher):

Dear Mr. Tufvesson,

Thank you for contacting JetBlue Airways regarding your experience at the Boston Airport on February 12, 2008. We regret the circumstances that prompted you to write, but appreciate the opportunity to respond, address your concern and provide you with the following information.

Our customers are our partners in this business and we are committed to serving them to the best of our ability. While we strive for the best customer service, we fully recognize that there are areas that we can improve, and thank you for sharing your experience with us. Your valuable feedback is allowing us the opportunity to see those areas, and to make the necessary improvements to ensure our customers are delighted with all aspects of our service.

We apologize that because of the way our crewmembers handled the "Baggage Drop" and "Security Screening" lines, you were unable to make your original flight to San Juan. We have shared your concern with the Boston Leadership Team for review and improvement purposes, and can only assure you that this was not typical of the standards we strive to maintain.

As a gesture of our apology, we have reversed the $40 change fee that was charged to your Visa. Because JetBlue Airways is nonrefundable, we have placed the $40 into a credit with JetBlue that is good for one year from today. Please reference confirmation # to use this credit, which is transferable. For more information about your credit, please click the following link:

We want you to know how much we appreciate your support, and know that without you and our many other valued customers, we would not be the airline we are today. We realize that this experience has not left you with the most positive feeling about JetBlue, and we hope that you will afford us another opportunity to provide you with a renewed and positive JetBlue experience.

Sincerely,

Andrea
Customer Commitment Crew

Dagens citat

Handlar varken om Castros avgång eller Pakistans val som man kanske skulle kunna tro, utan om Alain Robbe-Grillets bortgång: "This obituary has been revised and updated since the obituary writer's own death". Detta ifrån The Guardian. Tydligen har artikelförfattaren Douglas Johnson gått bort före Robbe-Grillet...

JetBlue suger

Kommer till San Juan kl 8 ikväll ist.f. 1 på em. Varför? För att de släppte före folk till massa andra flyg vid bagage dropoff och säkerhetskontrollen så jag missade mitt flyg. Just det, det gick 10 min f tidigt också. Första flyget jag någonsin missat och väl tillbaka vid incheckningsdisken sa de att det var mitt fel o krävde mig på 40 buck i ombokningsavgift. Det roliga var att det var en gratisresa för att jag jobbar i branschen. Så nu sitter jag här o väntar på ett plan till NYC istället.

Bang Camaro

Miller Lite hade en promogrej i tisdags, gratisshow med Bang Camaro på Middle East. Jag var där med Claire. Bang Camaro är grymt coola, jag har hört de är 22 pers men jag räknade bara till 16, kanske hade några ledigt eller så räknar de in ljus- och ljudkillarna, jag vet inte. Men med en trummis, en basist, tre gitarrister och 11 (!) sångare kommer man rätt långt! Musiken spann mellan Metallica och Kiss och var bra på ett kul sätt. Ringde som f-n i öronen ett dygn efteråt trots att jag stod en bit bak i baren och trots att jag inte tyckte det var speciellt högt. Kanske börjar jag bli gammal. Junis kommer väl gnälla för att jag inte använde öronproppar men det gör jag aldrig.

DJ Shadow & Cut Chemist

Tog Fung Wah-bussen ner till NYC i lördags med Rob som jag tidigare jobbat med, han har för övrigt ett band, Stroamata, som ska släppa sin första platta snart. Vi mötte upp med Andrew som vi tidigare jobbat med och numera bor därnere och käkade middag på Dallas BBQ. Sedan drog jag och Rob till the Fillmore och såg vad som lätt kan beskrivas som årets bästa konsert! Sjukt bra; DJ Shadow och Cut Chemist hade två set spelare var, spelade bara orginal-45:or och använde sig bara av två effekter, loop och eko. Trots det lyckades de skapa otroligt bra och komplex musik. De spände över alla genrer och när det var dags för något för alla metalheads som de uttryckte det så tog de på sig portabla spelare och mixers och rockade loss. De hade också en scratchduell som var helt sjuk.

Mycket nöjda gick vi därifrån till Lotus i Meatpacking District. Rob har en polare som jobbar där så vi kunde VIPpa före i kön, slapp inträde och drack gratis. Mycket najs. Men det var inte riktigt vår scen så vi fortsatte till Brass Monkey följt av The Park. Helt enkelt en dunderkväll.

Efter att ha sovit ruset av oss på ett lokalt hostel mötte vi upp med Robs brorsa för brunch och öl på några gamla hak, de flesta 100 år eller mer; Old Town Bar, McSorley's Ale House, Fiddlesticks. En av de bättre NYC-tripperna jag tagit.

Bedouin Soundclash

En solid, men knappast euforisk, konsert. Harpers Ferry igår. Jag måste nog undersöka min hjärna, har absolut inget minne. Har inte hört dem på ganska länge, men mindes dem som etnisk hip-hop med reggaeinfluenser. Det är de inte. Snarare poppig reggae med ska-influenser. Så definitivt reggae, mycket backbeat. Och en trummis som trummar på intensivt så det blir drum'n'bass i bakgrunden, det var grymt. Och så helt plötsligt kommer det, afrikanska rytmer. Aah! Och de här grabbarna är ifrån Canada, vem hade kunnat tro det?

Var där med Derrick (och hans flickvän), vem annars? Efter att Jess slutat gå på konserter för att spara pengar har Derrick blivit min primära "konsertkompis", det är bra. Nu ska jag dra ner till NYC för ännu en konsert, men mer om den senare!

Blonde Redhead

Ska på konsert både ikväll och imorgon, mer om dem senare, så det är hög tid att posta Blonde Redhead som jag såg på the Dise i söndags. Jag var där med Claire och Derrick och hans bror som var i stan, och tyvärr feltimade vi totalt konserten och dök upp med sisådär tre låtar kvar på ordinarie set. Visade sig att jag trodde det var dörrar kl 8 men det var dörrar kl 7 och show kl 8. Extra bittert för Derrick som velat se dem i tio år men aldrig har. Själv visste jag inte de fanns för två år sedan eller så. Är lite långsam ibland. Nåväl, trots allt en bra show och de körde fyra extranummer så vi fick in en del.

Hibiskuste

När jag var i Sverige i julas/nyår bodde jag hos Sara under tiden jag var i Stockholm. Där bjöd hon mig på hibiskuste som hon alltid får med sig när hon åker från Sudan. Det tyckte jag var gott, så Sara gav mig en förpackning att ta med hem. Förra veckan (lite sen i bloggandet, jag vet) var jag sjuk, influensa antar jag, något som går runt på kontoret tydligen för alla har varit/är/kommer bli sjuka. I två dagar var jag helt utslagen, åt ingenting, gjorde ingenting, bara sov och kollade på film. Och drack hibiskuste. Och det var fantastiskt gott! Så tack Sara!

Africa Reading Challenge

Came across a to me new blog and noticed he's hosting a fun reading challenge and decided to join, which is why this and subsequent challenge blog posts is/will be in English. So here's my list of 6 Africa-related books that I will read through 2008. Basically I just extracted Africa-related books from my to read-list, so it was easy to compile.

Read, reviewed:

• Scroggins, Deborah: Emma's War (Sudan)
  
• Courtemanche, Gil: A Sunday at the Pool in Kigali (Rwanda)
  
• Adichie, Chimamanda Ngozi: Half of a Yellow Sun (Nigeria)
  
• Coetzee, J.M.: Waiting for the Barbarians (South Africa)
  
• Coetzee, J.M.: Foe (South Africa)
  
• Coetzee, J.M.: Age of Iron (South Africa)

Runners up:

• Diop, Anta: Black Africa (continent-wide)
  
• Soyinka, Wole: Death and the King's Horsemen (Nigeria)
  
• Chinua Achebe: Things Fall Apart (Nigeria)
  
• Mahfouz, Naguib: The Cairo Trilogy (Egypt)
  
• Hochschild, Adam: King Leopold's Ghost ((Democratic Republic of the) Congo)
  
• J.M. Coetzee: Diary of a Bad Year (South Africa)
  
• J.M. Coetzee: Disgrace (South Africa)

Vinter-Vår-Sommar?

Så efter att jag kommit tillbaka till värsta köldknäppen och trasig värme förra veckan har bilden förändrats något. Först så slutade det vara kallt och började bli varmt, vi gick från minus 12 till plus 18, det är en trettiogradig skillnad det. Sedan började värmen hemma funka och samtidigt pajade termostaten, så där gick det från 12 till 27 grader, "bara" en femtongradig ökning... Antar det dröjer en vecka innan det är kallt igen, förhoppningsvis bara utomhus då.

Årets första skidåkning

Eftersom Erik är så konsekvent med sitt skidåkningsbloggande kan inte jag vara sämre, även om åkningen här på östkusten är det. Så i helgen åkte jag, två kolleger och en kompis till den ene av dem upp till Killington i Vermont för säsongens första svängar. Åkningen var bra, men långt ifrån så bra som den kan vara i den här regionen. Men det var lite folk och det var ett stort plus. Med ca tusen fallmeter är Killington bland de största och bättre områden här. Mycket glades men det ville inte mina kompisar åka i så det blev inte så mycket av den varan. Mest bara pist alltså. Bilden är sjukt liten, vet inte riktigt hur sådana där kameratelefoner funkar än, men det ska föreställa mig.

U-land

Så var man tillbaka på amerikansk mark igen efter ett par veckor i Sverige. Fick känslan av u-land igår kväll även om det kanske inte är USA:s fel, nåt av det. Det började med tunnelbaneresan hem, det är ju helt fantastiskt vilken dålig tunnelbana Boston har. Gammal, skitig, liten, långsam, ljudlig, illaluktande, nedskräpad. Bara trappor överallt och därför lite jobbigt att kånka på resväskan. Kommer i alla fall så hem, öppnar dörren och möts av - kyla. Den förbannade värmen har lagt av igen, för tredje gången den här vintern. Mysiga tolv grader var det. Tänkte slå på datorn för att blogga lite svavel men då funkar inte datorn. Var åtminstone inte på grund av brist på el för el hade jag. Och varmvatten. Så det är kanske inte helt i klass med afrikanska landsbygden, men ändå.

Helt ärligt, Stockholms tunnelbana är i sig en fullgod och tillräcklig anledning att bosätta sig där.