Så här i juletider finns det så klart massor att blogga om. Jag skulle till exempel kunna berätta om hur skönt det var att det fixade sig med visum så jag kan komma in i USA igen. Eller hur härligt det var att få träffa lilla Hillevi "IRL" för första gången (nåja, andra då, första gången grät hon när hon såg mig... :-). Eller hur fantastiskt det är att få träffa sina kompisar, de där som verkligen betyder något för en. Att få krama dem, sitta med dem, prata med dem, se dem, träffa dem. Eller om hur det står till med ens liv eller världens, så här när ett år går mot sitt slut och nästa står för dörren.
Men man kan också blogga om hur dyrt det kan vara att roa sig i Sverige och eftersom man ska blogga om nåt som det heter så bloggar jag om det här. Det började vid halv fyra på Riche, där jag skulle möta Jenny för en förfördrink. Beställde in ett glas Bourgogne medan jag väntade, ett helt vanligt Pierre Jeunet eller vad det heter, kostade 120 spänn. Jaha. Jenny dök upp, vi tog en drink och gick sedan till Ett Litet Hak för ljudvolymen var lite väl hög. Kommer därifrån 250 kronor senare och tar mig till Cadierbaren på Grand för den officiella fördrinken. Två drinkar och 180 kronor senare tar vi taxi till Hälsingborg (alltså inte Helsingborg) för Tidens Vänners årliga julbord. Som slutar på 1350 kronor. Taxi ner till Anglais där vi dricker skumpa om än inte på min bekostnad, vidare till Berns där en runda Cuba Libre gör ett 800 kronor stort hål i plånboken. Sedan en 25 kronors vurre och en tvåhundrafemtiokronors taxiresa med Claes och Björn till efterfesten där jag dricker Saras öl. Och badar nattbad i Mälaren (det var ju iallafall gratis...).
Där satt den. Men jäkligt gott och trevligt var det!
Tuesday, December 25, 2007
Thursday, December 13, 2007
Antar det är vinter nu
Första snöfallet har vi förvisso redan fått, det kom på första advent, men idag kom första riktiga snöfallet. Vid 1 började det falla och när det lade av för ett par timmar sedan hade det kommit 1-2 dm. Inatt ska det komma en decimeter till. Det gillar jag. Vad jag däremot inte uppskattar lika mycket är att samtidigt så har värmen här hemma lagt av. Men bara i min lägenhet som tur är så jag får lite värme genom väggarna från grannarna. 17 grader är fortfarande för kallt. Fast det är klart, alltid en bra ursäkt för att gå och lägga sig tidigt. Dessutom är det bra för miljön vilket ser extra bra ut i dessa Bali-tider.
Tuesday, December 11, 2007
Housing bubble? What housing bubble?
Kan inte undlåta att dela med mig av den här grafen:
Kommer ifrån WSJ, och är del av en kortare serie med grafer som ganska tydligt visar att huspriserna är, vad ska man säga, lite höga just nu.
Pris per hyra-ratio
Kommer ifrån WSJ, och är del av en kortare serie med grafer som ganska tydligt visar att huspriserna är, vad ska man säga, lite höga just nu.
Friday, December 7, 2007
Med en fot i varje land
Det är bra att vara svensk men jobbigt att bo i USA, att döma av diverse rapporter som nyligen släppts. FN:s numera klassiska Human Development Index rankar Sverige sexa och USA tolva, vilket iofs inte är så stor skillnad, vi är båda "up there", men när det gäller miljön så är skillnaden stor.
Det kan man också se från firman GermanWatch som jag aldrig hört talas om tidigare. Sverige är bäst och USA nästsämst bland de 56 länder som kollektivt släpper ut 90% av jordens koldioxid (inte säker på om det är manmade som gäller eftersom naturen är ganska bra på det här också).
Och sist men inte minst, Dara:s Humanitarian Response Index rankar Sverige etta och USA som nummer 16 bland OECD:s 23 (?) länder.
Hade jag inte varit "hängig" från firmans företagsfest på Les Zygomates igår så hade jag kanske dragit någon slutsats, eller åtminstone varit mer "coherent" (orkar inte ens försöka översätta det ordet), men det får bli vad det är.
Det kan man också se från firman GermanWatch som jag aldrig hört talas om tidigare. Sverige är bäst och USA nästsämst bland de 56 länder som kollektivt släpper ut 90% av jordens koldioxid (inte säker på om det är manmade som gäller eftersom naturen är ganska bra på det här också).
Och sist men inte minst, Dara:s Humanitarian Response Index rankar Sverige etta och USA som nummer 16 bland OECD:s 23 (?) länder.
Hade jag inte varit "hängig" från firmans företagsfest på Les Zygomates igår så hade jag kanske dragit någon slutsats, eller åtminstone varit mer "coherent" (orkar inte ens försöka översätta det ordet), men det får bli vad det är.
Jag är designer
Har precis sålt min första design på zazzle! Stolt är jag. OK för att Twan jobbade på Puma som t-shirtdesigner och har gjort tischor som hundratusentals mänskor (kanske något överdrivet) bär dagligdags, men det var ju hans jobb.
Saturday, December 1, 2007
Snart dags för en rackabajsare
Klockan är 6 och om en timme kommer lite kompisar över på en förfest innan vi ska gå på en Texasfest som en annan kompis bara några kvarter härifrån har ikväll. Bra att han bor nära eftersom det är förbannat kallt idag... I vilket fall, efter en ganska våt höst, med besök av Joffe och Alex, Patriotsmatcher, Red Sox-vinster (man måste ju fira!), Magnus bröllop och svensexa, pubrunda, Oktoberfester och rent generellt Bacchi leverne, tog jag en paus med alkoholen i en dryg månad. Den månaden slutade igår, så nu är det snart dags att gå på det igen. Kan erkänna att jag saknat det lite även om det i stundens hetta (Rollerderby, inflyttningsfest, barbesök) inte har bekommit mig att vara den enda nyktra i församlingen. Tills inpå småtimmarna kanske, då jag funnit mig tröttare snabbare och rätt less på dryga stökiga ljudliga kompisar och folk i allmänhet. Så det är väl så jag normalt sett, och om ett par timmar, också beter mig...
MIA x 2
Kan inte förstå hur jag har lyckats fördriva så lång tid utan att skriva om det här. När Joffe och Alex var på besök i oktober så var vi så klart nere i NYC och lekte rövare. På fredagen gick vi och såg MIA på Terminal 5.
Så sjukt bra! Efteråt exklamerade jag att hon var det största, bästa och viktigaste som hänt musiken sedan The Clash. Det tyckte Alex var lite överdrivet, hon menade på att jag missar en del genrer på vägen som trip-hopen med Massive Attack och Portishead. I efterhand håller jag (så klart) med, det är svårt för att inte säga omöjligt att tänka sig henne utan föregångare inom hip-hopen, electronican och technon. Men oavsett vilket så var det så in i dundrans bra konsert.
Foto av This Week in New York: twi-ny.com
Så mycket besviknare jag då blev i tisdags när jag fick tillfälle att se henne igen, denna gång på Palladium ute i Worcester. Ljudkillen måste ha fått sparken efteråt för det lät som att de sprängt högtalarna under soundchecken och försökt laga dem med aluminiumfolie. Fruktansvärt.
Så sjukt bra! Efteråt exklamerade jag att hon var det största, bästa och viktigaste som hänt musiken sedan The Clash. Det tyckte Alex var lite överdrivet, hon menade på att jag missar en del genrer på vägen som trip-hopen med Massive Attack och Portishead. I efterhand håller jag (så klart) med, det är svårt för att inte säga omöjligt att tänka sig henne utan föregångare inom hip-hopen, electronican och technon. Men oavsett vilket så var det så in i dundrans bra konsert.
Foto av This Week in New York: twi-ny.com
Så mycket besviknare jag då blev i tisdags när jag fick tillfälle att se henne igen, denna gång på Palladium ute i Worcester. Ljudkillen måste ha fått sparken efteråt för det lät som att de sprängt högtalarna under soundchecken och försökt laga dem med aluminiumfolie. Fruktansvärt.
Senast lästa
Eftersom jag lade ner NaNoWriMo i förtid har jag kunnat återgå till läsandet.
Så har jag då äntligen tagit mig igenom Ulysses. Tog bara fyra månader, betydligt kortare än de 2,5 åren det tog mig att läsa hans Finnegans Wake, och det beror rätt mycket på att den här är oändligt mera lättläst, om än inte lättläst. Det mesta om inte allt har väl redan sagts om en sådan här klassiker, jag kan bara säga att den var riktigt bra, om än otroligt ojämn. Långa passager upplevde jag som riktigt tråkiga och raljerande, ungefär som hur de ljudligaste mänskorna på cocktailparties har en förmåga att vara de mest ointressanta mänskorna på nyss nämnda parties. Shut up already som ett av mina tidigare favorituttryck gick. Men snabbt skiftade den till riktigt intressant och rolig läsning, så summa summarum var det värt att ta sig igenom de tråkigare passagerna.
Har förvisso redan bloggat om den men det var innan jag läst ut den. Det har jag gjort nu och omdömet står sig. Slöseri med tid som du gör rätt i att undvika. Att författaren är en komplett galen idiot som öser ur sig vad för skit som helst bara för att höras (skulle tro att han är rätt ljudlig på cocktailparties...) är liksom inte ett bra fundament för en bok.
En gammal och numera mestadels glömd klassiker, ett självporträtt om en författare som av förmodad sjukdom stannar på sitt rum i 42 eller så dagar (han har så klart butler som kan hantera värdsliga problem) och under tiden försjunker i dagdrömmar, filosofiska utvecklingar och detaljerade beskrivningar av rummet han vistas i. Bra bok med stark författarröst som påminde otroligt mycket om en författare som jag liksom bara har på tungan men inte kan minnas. Skulle kunna vara Albert Camus.
Blandade av någon anledning ihop den här med Steinbecks Grapes of Wrath och plockade upp den på biblioteket. Klassiker, men inget vidare bra i min mening. Minns inte så mycket av den men det kan förstås bero på att jag fuskar lite här, jag läste den i somras men har glömt att nämna den tidigare...
James Joyce, Ulysses
Så har jag då äntligen tagit mig igenom Ulysses. Tog bara fyra månader, betydligt kortare än de 2,5 åren det tog mig att läsa hans Finnegans Wake, och det beror rätt mycket på att den här är oändligt mera lättläst, om än inte lättläst. Det mesta om inte allt har väl redan sagts om en sådan här klassiker, jag kan bara säga att den var riktigt bra, om än otroligt ojämn. Långa passager upplevde jag som riktigt tråkiga och raljerande, ungefär som hur de ljudligaste mänskorna på cocktailparties har en förmåga att vara de mest ointressanta mänskorna på nyss nämnda parties. Shut up already som ett av mina tidigare favorituttryck gick. Men snabbt skiftade den till riktigt intressant och rolig läsning, så summa summarum var det värt att ta sig igenom de tråkigare passagerna.
Thomas L Friedman, The World is Flat
Har förvisso redan bloggat om den men det var innan jag läst ut den. Det har jag gjort nu och omdömet står sig. Slöseri med tid som du gör rätt i att undvika. Att författaren är en komplett galen idiot som öser ur sig vad för skit som helst bara för att höras (skulle tro att han är rätt ljudlig på cocktailparties...) är liksom inte ett bra fundament för en bok.
Xavier de Maistre, A Journey Round My Room
En gammal och numera mestadels glömd klassiker, ett självporträtt om en författare som av förmodad sjukdom stannar på sitt rum i 42 eller så dagar (han har så klart butler som kan hantera värdsliga problem) och under tiden försjunker i dagdrömmar, filosofiska utvecklingar och detaljerade beskrivningar av rummet han vistas i. Bra bok med stark författarröst som påminde otroligt mycket om en författare som jag liksom bara har på tungan men inte kan minnas. Skulle kunna vara Albert Camus.
William Faulkner, The Sound and the Fury
Blandade av någon anledning ihop den här med Steinbecks Grapes of Wrath och plockade upp den på biblioteket. Klassiker, men inget vidare bra i min mening. Minns inte så mycket av den men det kan förstås bero på att jag fuskar lite här, jag läste den i somras men har glömt att nämna den tidigare...
Subscribe to:
Posts (Atom)