Stroamata med Hornitz

Förra helgen var jag på the 6 House och kollade på Stroamata, som min kompis Rob spelar i. The 6 House är annars mest känt för att det brukade vara Whitey Bulgers hangout (han är Bostons mest ökända gangsterboss och är personen som Jack Nicholsons karaktär i Departed är baserad på (fast på den tiden hette stället Triple O's) och att en snubbe blev knivad till döds härommånaden för att han råkade spilla öl på fel kille. Men det är egentligen ett rätt fint ställe, mycket finare än andra barer i de kvarteren. Iallafall. Hornitz öppnade, ett nytt band där Lee, min saxofonlärare, spelar i. De var tighta som vanligt (i de andra konstellationerna alltså). Stroamata var däremot lite av en besvikelse, hittills har de bara blivit bättre och bättre, men det här var ett steg tillbaka. Och inte har de fått upp sin hemsida heller än. Eller offentliggjort datumet för när de släpper sitt debutalbum. Hoppas de rycker upp sig. Tyvärr meckade jag fel med kameran så det blev inga (bra) bilder.

Ras-Wali & the Regal Players

Det här är reggaebandet vi såg när jag var i San Juan. Jag lovade att blogga om dem om jag fick ta bild med dem så det gör jag nu. Grymt bra reggaeband åt dubhållet med riktigt tight sound. De är från Puerto Rico och jag har ingen aning ifall de turnerar internationellt, men det gör de nog inte. Om du skulle snubbla över en av deras spelningar så se till att gå dit!

Puerto Rico

12-17 februari var jag i San Juan, Puerto Rico. Jag har en kompis där, James (f.d. kollega) som jag tänkt hälsa på ett tag. Kombinera det med att jag fick en fribiljett enkelväg på Jet Blue till vilken av deras destinationer som helst, varav PR är en av dem, som gick ut den 13:e (av Manny, en kompis på flygavdelningen, den var inte personlig och han kunde inte använda den), att jag gjorde klar vår forecast för året veckan innan och därmed hade lite av en svacka i arbetsbelastningen, och att det är allmänt kallt och mörkt vilket brukar få mig att längta till varmare breddgrader (ifjol åkte jag till San Diego och LA), och det hela blir uppenbart.

Jag gjorde inte jättemycket på PR, höll bara till i San Juan. James jobbade på dagarna (alla utom en) och då gled jag runt för mig själv. Han (och jag) bodde i gamla San Juan, som är en jättefin kolonial stadskärna. Där gick jag omkring några dagar, satt på fik på torg och läste en bok eller kollade på gubbarna som spelade domino. Ett par dagar provade jag stränderna, Puerta de Tierra, Isla Verde, Pinones, alla med sin egna karaktär. Vädret var kanon, 25-30 grader och sol varje dag med bara enstaka och korta skurar.

På kvällarna möttes vi upp, åt middag och gick ut på pub eller klubb. Träffade rätt många av hans kompisar där, han verkar känna "alla". Gamla San Juan är förvisso väldigt litet, men ändå. Väldigt kul var det, efter några dagar stötte jag på dem på dagen ibland och stod och snackade med dem. Det kändes väldigt hemma väldigt snabbt.

På hans lediga dag åkte vi ut till Isla Verde och Pinones, nämnda ovan, och där fick jag dels se det riktigt turistiga (hotellkomplex vid vattnet) i Isla Verde, och det väldigt lokala i Pinones. Vid vattnet det med, men det var mer laid back med gatumatsstånd och väldigt vild vegetation. Kändes lite som Zanzibar och det är det "svarta" Puerto Rico, tydligen ganska segregerat där.

Har lite bilder på Picasa, hör av dig om du vill se dem så skickar jag länken.

Google Streetview

Är riktigt coolt, för övrigt. Googla t.ex. min adress, 139 Beacon St Boston MA, välj Street View, ställ dig så du har öster till vänster, och det röda huset bor jag i! Eller gå istället till 222 Tremont St, och du kan titta på Tam, mitt stamhak, i nordost.

Segmenterad resmarknad

I jakten på att hitta nya resenärer när resmarknaden försvagas blir kategoriseringarna alltmer nischade. Vi har tidigare hört om t.ex. etno- och ekoturism, nu kommer fattigdomsturism och sorgeturism. Löjligt? JA. Det är ju ingen skillnad mot tidigare, folk har alltid rest till resmål som har historisk, social, kulturell, politisk etc. signifikans. Genom att försöka nischa sig så missar man den större bilden. Du vet, att inte se skogen för alla träd. Vad är det med mänskan och tvångstankarna om att kategorisera allt? Är det Linnés fel?

JetBlue suger mindre

Jag fick iallafall tillbaka mina 40 dollar (i klassiskt amerikanskt manér i form av en voucher):

Dear Mr. Tufvesson,

Thank you for contacting JetBlue Airways regarding your experience at the Boston Airport on February 12, 2008. We regret the circumstances that prompted you to write, but appreciate the opportunity to respond, address your concern and provide you with the following information.

Our customers are our partners in this business and we are committed to serving them to the best of our ability. While we strive for the best customer service, we fully recognize that there are areas that we can improve, and thank you for sharing your experience with us. Your valuable feedback is allowing us the opportunity to see those areas, and to make the necessary improvements to ensure our customers are delighted with all aspects of our service.

We apologize that because of the way our crewmembers handled the "Baggage Drop" and "Security Screening" lines, you were unable to make your original flight to San Juan. We have shared your concern with the Boston Leadership Team for review and improvement purposes, and can only assure you that this was not typical of the standards we strive to maintain.

As a gesture of our apology, we have reversed the $40 change fee that was charged to your Visa. Because JetBlue Airways is nonrefundable, we have placed the $40 into a credit with JetBlue that is good for one year from today. Please reference confirmation # to use this credit, which is transferable. For more information about your credit, please click the following link:

We want you to know how much we appreciate your support, and know that without you and our many other valued customers, we would not be the airline we are today. We realize that this experience has not left you with the most positive feeling about JetBlue, and we hope that you will afford us another opportunity to provide you with a renewed and positive JetBlue experience.

Sincerely,

Andrea
Customer Commitment Crew

Dagens citat

Handlar varken om Castros avgång eller Pakistans val som man kanske skulle kunna tro, utan om Alain Robbe-Grillets bortgång: "This obituary has been revised and updated since the obituary writer's own death". Detta ifrån The Guardian. Tydligen har artikelförfattaren Douglas Johnson gått bort före Robbe-Grillet...

JetBlue suger

Kommer till San Juan kl 8 ikväll ist.f. 1 på em. Varför? För att de släppte före folk till massa andra flyg vid bagage dropoff och säkerhetskontrollen så jag missade mitt flyg. Just det, det gick 10 min f tidigt också. Första flyget jag någonsin missat och väl tillbaka vid incheckningsdisken sa de att det var mitt fel o krävde mig på 40 buck i ombokningsavgift. Det roliga var att det var en gratisresa för att jag jobbar i branschen. Så nu sitter jag här o väntar på ett plan till NYC istället.

Bang Camaro

Miller Lite hade en promogrej i tisdags, gratisshow med Bang Camaro på Middle East. Jag var där med Claire. Bang Camaro är grymt coola, jag har hört de är 22 pers men jag räknade bara till 16, kanske hade några ledigt eller så räknar de in ljus- och ljudkillarna, jag vet inte. Men med en trummis, en basist, tre gitarrister och 11 (!) sångare kommer man rätt långt! Musiken spann mellan Metallica och Kiss och var bra på ett kul sätt. Ringde som f-n i öronen ett dygn efteråt trots att jag stod en bit bak i baren och trots att jag inte tyckte det var speciellt högt. Kanske börjar jag bli gammal. Junis kommer väl gnälla för att jag inte använde öronproppar men det gör jag aldrig.

DJ Shadow & Cut Chemist

Tog Fung Wah-bussen ner till NYC i lördags med Rob som jag tidigare jobbat med, han har för övrigt ett band, Stroamata, som ska släppa sin första platta snart. Vi mötte upp med Andrew som vi tidigare jobbat med och numera bor därnere och käkade middag på Dallas BBQ. Sedan drog jag och Rob till the Fillmore och såg vad som lätt kan beskrivas som årets bästa konsert! Sjukt bra; DJ Shadow och Cut Chemist hade två set spelare var, spelade bara orginal-45:or och använde sig bara av två effekter, loop och eko. Trots det lyckades de skapa otroligt bra och komplex musik. De spände över alla genrer och när det var dags för något för alla metalheads som de uttryckte det så tog de på sig portabla spelare och mixers och rockade loss. De hade också en scratchduell som var helt sjuk.

Mycket nöjda gick vi därifrån till Lotus i Meatpacking District. Rob har en polare som jobbar där så vi kunde VIPpa före i kön, slapp inträde och drack gratis. Mycket najs. Men det var inte riktigt vår scen så vi fortsatte till Brass Monkey följt av The Park. Helt enkelt en dunderkväll.

Efter att ha sovit ruset av oss på ett lokalt hostel mötte vi upp med Robs brorsa för brunch och öl på några gamla hak, de flesta 100 år eller mer; Old Town Bar, McSorley's Ale House, Fiddlesticks. En av de bättre NYC-tripperna jag tagit.