Green Sunset Festival

Went to a grassy field somewhere between San José and the airport this past Sunday. It was Green Sunset, a reggae festival. It sure was. Lots and lots of rasta, green-yellow-red, big-printed loose-fitting clothing, pot smoke and what have you when you have reggae. As a series of concerts it wasn't that great, far too long between the bands and the bands weren't that great. Neither was really Black Uhuru, the headliner, perhaps they should have folded eons ago, but it was nice to hear some old tunes. In terms of festival, though, it was pretty great. The sun was out in force, everybody were in a great mood, concession stands weren't overpriced, the veggie dish was great.

Orquesta Sinfónica Nacional

Last night I went to their second concert of the season. The evening concert was different from the earlier day one through the clothing of the musicians, now they were wearing the more traditional black tie. The program:

Giuseppe Mega, Director Invitado
Jens Lindemann, Trompetista

Schubert Sinfonía "Inconclusa" en si menor D 759
Haydn Concierto para trompeta en Mi bemol Mayor
Frank Proto Fantasía Carmen para trompeta y orquesta
Mendelssohn Sinfonía No. 4 Italiana Op.90

The concert started rather weak, I didn't agree with the pausation, it was as if Mega tried to deconstruct the symphony. But Lindemann is a showman and managed to bring it back. For Haydn, he came out in a red glittering smoking jacket, showing it off. After the break, when it was time for Proto, he came out on stage in a blue smoking jacket. I haven't heard of Proto before, and am not really a fan of variations, I'm more of a minimalist type, why say with ten notes what you can say with three? The ideal poem only consists of one word. Anyway, it was fun, and I think it was the first time I have partaken in a concert and the first time I've seen a spinning bass at a classical concert.

What happened was that to begin Proto, Lindemann stomp his foot and yelled Olé! Later on, he stomped his foot and pointed to the orchestra who then yelled Olé! So when he stomped his foot and pointed to the audience there wasn't much to do more than yell Olé! And after Proto, Lindemann came out, invited one of the first bass player to the front and jammed some jazz with him, where he then spun the bass. An old white-bearded, a little subdued old man, quite the thrill!

The last movement of Mendelssohn was superb, so at the end of the night Mega was forgiven for his deconstructivism, and the symphony was forgiven for their slip-ups.

This weekend is Red + Green Sunset Festival, today is world music and electronica and tomorrow reggae, from 2P and onwards, but the rain is coming down pretty heavy so I think I'll sit those out. Too bad, I was really looking forward to it.

Orquesta Sinfónica Nacional

This past weekend the Orquesta Sinfónica Nacional opened their season at Teatro Nacional. I went on Sunday with Robert, Erin, and Tommy, and had a great experience. How can you not with this program:

Chosei Komatsu, D. Titular
Roger Wright, pianista

Tchaikovsky, Polonesa de Eugene Onegin
Rachmaninoff, Concierto para piano Nº 2 en do menor Op.18
Smetana, Tres danzas de La novia Vendida
Rimsky-Korsakov Capricho Español

This piano concert by Rachmaninoff is one of my favorites and Roger Wright was great on the piano, even though I noticed a few slip-ups. The setting was a little bit more relaxed then I'm used to from BSO and concerts in Sweden and rest of Europe. The musicians didn't wear any jackets, only white shirts, some of them short-sleeved, and Komatsu wore a white tux.

Lots of gringos/expats in the audience and far from sold out, I take it classical music isn't that big here. But tickets are cheap and I will definitely come back again during the season.

El Vez & Los Straightjackets

Can't be in Boston without going to a concert. Saturday it snowed and Sunday I went to see El Vez & Los Straightjackets; both good ways of getting in the Christmas spirit. El Vez is a self-proclaimed Mexican Elvis impersonator who likes to sing about a brown Christmas, and mix surfrock with Feliz Navidad. Los Straightjackets came in suits and Mexican wrestling masks bringing a funky beat to the awesomeness that is an El Vez show. He must have made at least 8 costume changes. I don't have my cell phone camera anymore so couldn't take any pics and couldn't find any online, but here're some from a very similar show three years ago, it'll give you a good idea I think.

Polyphonic Spree på The Dise

Ännu en gratiskonsert sponsrad av ännu en spritsort, denna gång SoCo. 21 pers på scen är ganska mäktigt, påminner lite om Mars Volta eller Moder Jords Massiva, även om musiken är helt annorlunda. De drog till publikens förtjusning igång med Sweet Caroline, och generellt mycket covers så mycket sing along, mera roligt än bra, kan man sammanfatta det som.

The Veils på TT the Bear's

Inte bara de, Faces on film, lokalt band, öppnade. Velat se dem länge så det var kul. Sedan The Veils, anledningen till att jag gick, från England, riktigt bra. Foreign Born från LA stängde, bra sväng och stundtals bra, men för mycket cow bell. Hade gratis biljett så jag klagar inte...

And I'm free, free fallin'

Det är ungefär enda låten jag haft på hjärnan sedan i tisdags då jag sa upp mig. I onsdags var jag ute och firade en kompis födelsedag på The Tap där Bruce Jacques spelade (det finns bevis) och första låten han spelar när jag kommer in är, just det, Tom Pettys Free Falling. Och igår när jag sitter på The Tam och pratar Costa Rica med Erin, för det är dit jag tänker flytta, så spelas, just det, Free Falling på jukeboxen. Bra sammanträffande.

Så i höst, exakt datum ännu inte bestämt, flyttar jag alltså från Boston och till Costa Rica, där jag tänker plugga spanska och hitta något fältarbete. Känns som det är dags för förändring och känns som att Costa Rica blir just det. Kul, skoj och roligt, helt enkelt!

And this

This is what you're missing

Efterklang på TT the Bears

Fan det var ju bra! Hörde först talas om dem i somras och köpte deras senaste album. Bra, men inte direkt livematerial, så när jag såg häromveckan att de var på väg hit tänkte jag inte så mycket på det. Men ett email från Alan i eftermiddags ändrade på det. Så det blev spontankonsert och jag är glad jag gick. Det började svagt med kopia av Mum, man sedan eskalerade det och blev riktigt bra. En hel del nytt material bådar gott för kommande album. Känns alltid bra att stödja skandinavisk musik också.

NASA

Jävlar vilket drag det var på NASA-konserten på Harpers Ferry igår! Långt ifrån fullt tyvärr, något obegripligt eftersom de bara tar 400 pers eller så, men som Derrick sa, deras platta har bara varit ute en månad så ordet kanske inte hunnit sprida sig. Bra show iaf, med grönmålade danserskor och en dansande martian! Och NASA i rymddräkter. Väldigt lite från plattan, istället bra, egna mashups. Rekommenderas varmt!

The Soundtrack of Our Lives

Så var de här igen. Först när jag var på väg kände jag inte för det, för trött. Efter två takter så oh! Sedan var det uselt ett par sånger, Ebbot var hög eller nåt och de nya sångerna funkade inte alls. Men sedan återigen senare kom de in i en groove. Så klart bra till syvende och sist. Gillar det orientala, atonala de kör.

Bluegrass på Cantab i tisdags

Moto Boy

Hörde Moto Boy för första gången igår, en svensk musiker tydligen, som jag vill slå ett slag för. Han spelar nämligen i Malmö och Stockholm i dagarna. Är du där så gå dit!

I januari byter vi ut klockspel mot hårdrocksgitarr och placerar Moto Boy, några stråkar och ett piano i en kyrka. Den 27 januari blir det stämningsfullt värre i Caroli Kyrka i Malmö (och den 25 januari i Uppenbarelsekyrkan i Hägersten i Stockholm).

Moto Boy släppte sitt debutalbum i januari 2008 och rundade av året med minialbumet For Martha. Det innehåller fyra klassiska stycken, bland annat "Ave Maria" och "Pie Jesu", och en helt ny Moto Boy-låt.

Konserterna blir en unik chans att uppleva minialbumet med stråkkvartett och klaviatur i sitt rätta element! Välkommen.

Konserten börjar 20.00
Inträde: 100 kr

Stroamata med Hornitz

Förra helgen var jag på the 6 House och kollade på Stroamata, som min kompis Rob spelar i. The 6 House är annars mest känt för att det brukade vara Whitey Bulgers hangout (han är Bostons mest ökända gangsterboss och är personen som Jack Nicholsons karaktär i Departed är baserad på (fast på den tiden hette stället Triple O's) och att en snubbe blev knivad till döds härommånaden för att han råkade spilla öl på fel kille. Men det är egentligen ett rätt fint ställe, mycket finare än andra barer i de kvarteren. Iallafall. Hornitz öppnade, ett nytt band där Lee, min saxofonlärare, spelar i. De var tighta som vanligt (i de andra konstellationerna alltså). Stroamata var däremot lite av en besvikelse, hittills har de bara blivit bättre och bättre, men det här var ett steg tillbaka. Och inte har de fått upp sin hemsida heller än. Eller offentliggjort datumet för när de släpper sitt debutalbum. Hoppas de rycker upp sig. Tyvärr meckade jag fel med kameran så det blev inga (bra) bilder.

Ras-Wali & the Regal Players

Det här är reggaebandet vi såg när jag var i San Juan. Jag lovade att blogga om dem om jag fick ta bild med dem så det gör jag nu. Grymt bra reggaeband åt dubhållet med riktigt tight sound. De är från Puerto Rico och jag har ingen aning ifall de turnerar internationellt, men det gör de nog inte. Om du skulle snubbla över en av deras spelningar så se till att gå dit!

Bang Camaro

Miller Lite hade en promogrej i tisdags, gratisshow med Bang Camaro på Middle East. Jag var där med Claire. Bang Camaro är grymt coola, jag har hört de är 22 pers men jag räknade bara till 16, kanske hade några ledigt eller så räknar de in ljus- och ljudkillarna, jag vet inte. Men med en trummis, en basist, tre gitarrister och 11 (!) sångare kommer man rätt långt! Musiken spann mellan Metallica och Kiss och var bra på ett kul sätt. Ringde som f-n i öronen ett dygn efteråt trots att jag stod en bit bak i baren och trots att jag inte tyckte det var speciellt högt. Kanske börjar jag bli gammal. Junis kommer väl gnälla för att jag inte använde öronproppar men det gör jag aldrig.

DJ Shadow & Cut Chemist

Tog Fung Wah-bussen ner till NYC i lördags med Rob som jag tidigare jobbat med, han har för övrigt ett band, Stroamata, som ska släppa sin första platta snart. Vi mötte upp med Andrew som vi tidigare jobbat med och numera bor därnere och käkade middag på Dallas BBQ. Sedan drog jag och Rob till the Fillmore och såg vad som lätt kan beskrivas som årets bästa konsert! Sjukt bra; DJ Shadow och Cut Chemist hade två set spelare var, spelade bara orginal-45:or och använde sig bara av två effekter, loop och eko. Trots det lyckades de skapa otroligt bra och komplex musik. De spände över alla genrer och när det var dags för något för alla metalheads som de uttryckte det så tog de på sig portabla spelare och mixers och rockade loss. De hade också en scratchduell som var helt sjuk.

Mycket nöjda gick vi därifrån till Lotus i Meatpacking District. Rob har en polare som jobbar där så vi kunde VIPpa före i kön, slapp inträde och drack gratis. Mycket najs. Men det var inte riktigt vår scen så vi fortsatte till Brass Monkey följt av The Park. Helt enkelt en dunderkväll.

Efter att ha sovit ruset av oss på ett lokalt hostel mötte vi upp med Robs brorsa för brunch och öl på några gamla hak, de flesta 100 år eller mer; Old Town Bar, McSorley's Ale House, Fiddlesticks. En av de bättre NYC-tripperna jag tagit.

Bedouin Soundclash

En solid, men knappast euforisk, konsert. Harpers Ferry igår. Jag måste nog undersöka min hjärna, har absolut inget minne. Har inte hört dem på ganska länge, men mindes dem som etnisk hip-hop med reggaeinfluenser. Det är de inte. Snarare poppig reggae med ska-influenser. Så definitivt reggae, mycket backbeat. Och en trummis som trummar på intensivt så det blir drum'n'bass i bakgrunden, det var grymt. Och så helt plötsligt kommer det, afrikanska rytmer. Aah! Och de här grabbarna är ifrån Canada, vem hade kunnat tro det?

Var där med Derrick (och hans flickvän), vem annars? Efter att Jess slutat gå på konserter för att spara pengar har Derrick blivit min primära "konsertkompis", det är bra. Nu ska jag dra ner till NYC för ännu en konsert, men mer om den senare!

Blonde Redhead

Ska på konsert både ikväll och imorgon, mer om dem senare, så det är hög tid att posta Blonde Redhead som jag såg på the Dise i söndags. Jag var där med Claire och Derrick och hans bror som var i stan, och tyvärr feltimade vi totalt konserten och dök upp med sisådär tre låtar kvar på ordinarie set. Visade sig att jag trodde det var dörrar kl 8 men det var dörrar kl 7 och show kl 8. Extra bittert för Derrick som velat se dem i tio år men aldrig har. Själv visste jag inte de fanns för två år sedan eller så. Är lite långsam ibland. Nåväl, trots allt en bra show och de körde fyra extranummer så vi fick in en del.