Cabrito

I recently read on a blog that Cabrito is closing. Now that's a shame! I happened to be in New York (or Nueva York, more appropriately) last May fifth for the EU admissions test. After the test I walked Manhattan for a good two hours looking for that perfect spot to celebrate Cinco de Mayo. And I found it with Cabrito! They had shucked all their furniture and poured I don't know how many tons of sand on the floor, and had Mexican beer, tequila, and flautas specials. The sun was shining and I had a great afternoon there. Now, what's going to happen to the pink goat? And I guess I'll have to hang out at Fatty Cue, they're way closer, after all.

Brussels sprouts

After over a month in New York, with job hunting and house hunting and discovering a phenomenal city, I have a lot to write about, but for now I'll stick to Brussels sprouts. I was at the McCarren Park Farmers Market yesterday and picked up some super nice sprouts, and cooked them today in a marvelous way that I'd like to share. Together with some carrots, quartered onions, whole garlic cloves and chili peppers, I charred them in olive oil and butter, with some salt and paprika powder. Towards the end I added some Szechuan pepper. Served them on a bed of freekeh, boiled with salt and Old Bay seasoning. It was soo good, the sprouts melting in the mouth. Charring is the key here, way better than boiling or steaming them. Thanks to Brian for the suggestion, I was originally planning on just frying them. That came out of a great brunch at The Diner (where I had scrapple for the first time), with good conversations on food and restaurants.

As for New York, I'm loving every minute of it. Got a job recently, started last week as a Reporting Analyst for J.Crew. It's a temp job through an agency, but still great. Easy commute with two stops on the M line in the Greenwich Village, too.

Cooking

Both me and Erin enjoy cooking, which is great, rarely if ever do we succumb to fast food or other food shortcuts. Amongst many things she makes amazing pizza (or made, as we don't have an oven here in Escazu) and guacamole. For my own cooking, I've found it's changed in three ways since moving here:

1. Beans and lentils
   I enjoyed beans and lentils before, but rarely took the time to soak and cook them why I never really used them in my cooking. Here, since I'm not working, I'm home more and have and take the time to do this and use them in cooking. They're all great, but I tend to gravitate towards chickpeas, black and red beans, and green lentils. Fava beans are a particular favorite but they're not as prevalent here.
   
2. Mixing flavors
   I was very old-school salt and pepper before, but now I mix things up way more, with sweet, sour and spicy in a single dish. Much more honey, ginger, lime juice (or lemon since we have a lemon tree) and various hot peppers make it into the dishes.
   
3. Fruit
   Almost never before part of my cooking, I now enjoy fruits like mangoes and raisins (close enough) in various dishes.

Like today, when I made an aubergine, mushroom and onion stirfry and served it with rice and an avocado and mango salsa. Yum!

Hibiskuste

När jag var i Sverige i julas/nyår bodde jag hos Sara under tiden jag var i Stockholm. Där bjöd hon mig på hibiskuste som hon alltid får med sig när hon åker från Sudan. Det tyckte jag var gott, så Sara gav mig en förpackning att ta med hem. Förra veckan (lite sen i bloggandet, jag vet) var jag sjuk, influensa antar jag, något som går runt på kontoret tydligen för alla har varit/är/kommer bli sjuka. I två dagar var jag helt utslagen, åt ingenting, gjorde ingenting, bara sov och kollade på film. Och drack hibiskuste. Och det var fantastiskt gott! Så tack Sara!

Tretusenkronorskvällen

Så här i juletider finns det så klart massor att blogga om. Jag skulle till exempel kunna berätta om hur skönt det var att det fixade sig med visum så jag kan komma in i USA igen. Eller hur härligt det var att få träffa lilla Hillevi "IRL" för första gången (nåja, andra då, första gången grät hon när hon såg mig... :-). Eller hur fantastiskt det är att få träffa sina kompisar, de där som verkligen betyder något för en. Att få krama dem, sitta med dem, prata med dem, se dem, träffa dem. Eller om hur det står till med ens liv eller världens, så här när ett år går mot sitt slut och nästa står för dörren.

Men man kan också blogga om hur dyrt det kan vara att roa sig i Sverige och eftersom man ska blogga om nåt som det heter så bloggar jag om det här. Det började vid halv fyra på Riche, där jag skulle möta Jenny för en förfördrink. Beställde in ett glas Bourgogne medan jag väntade, ett helt vanligt Pierre Jeunet eller vad det heter, kostade 120 spänn. Jaha. Jenny dök upp, vi tog en drink och gick sedan till Ett Litet Hak för ljudvolymen var lite väl hög. Kommer därifrån 250 kronor senare och tar mig till Cadierbaren på Grand för den officiella fördrinken. Två drinkar och 180 kronor senare tar vi taxi till Hälsingborg (alltså inte Helsingborg) för Tidens Vänners årliga julbord. Som slutar på 1350 kronor. Taxi ner till Anglais där vi dricker skumpa om än inte på min bekostnad, vidare till Berns där en runda Cuba Libre gör ett 800 kronor stort hål i plånboken. Sedan en 25 kronors vurre och en tvåhundrafemtiokronors taxiresa med Claes och Björn till efterfesten där jag dricker Saras öl. Och badar nattbad i Mälaren (det var ju iallafall gratis...).

Där satt den. Men jäkligt gott och trevligt var det!